3. Olika redskap

Eftersom det är människan som är själva instrumentet, borde ju själva slagrutan kunna ersättas med något annat som fungerar som visare. Istället för den traditionella slagrutan finns numera också en handfull olika andra redskap, eller "visare". De vanligaste visas här nedan.

3.1 Pekare

Det vanligaste redskapet i dag är antagligen två L-formade metalltrådar, som hålles i kortändarna i varsin hand. Dessa kallas pekare eller vinkelpinnar. När slagrutepersonen passerar ett jordstrålningsfält går pekarna antingen ihop eller isär. Detta då en liten förändring av handens läge gör att pekarna lätt kommer i rörelse.

3.2 Slagruta

Den traditionella träklykan har ofta ersatts med en av plast- eller metalltråd som böjts på mitten och fixerats med hjälp av tråd eller dylikt. Plastklykan hålles sedan som en traditionell slagrutan.
Fördelen med dessa är att de inte mister sin spänst och att materialet är lättare att få tag på. Det viktiga är att materialet är spänstigt och inte går av när det böjs. Använder man sig av en grenklyka som slagruta är träslagen sälg, rönn, pil och hassel passande, tack vare sin spänstighet.

3.3 Pendel

Pendeln är ett annat redskap. Denna hålls i fingrarna och börjar, med hjälp av små rörelser i fingrarna, pendla och rotera då man kommer i ett jordstrålningsfält uppkommet av t.ex. en vattenåder.

Alla dessa redskap kallas dock ofta för slagruta, trots att det egentligen är den traditionella grenklykan som är den "riktiga" slagrutan. Gemensamt för dem alla är att de hålls så att endast en liten påverkan får dem ur sitt jämviktsläge, d.v.s. de "slår".

Varför vissa utslag fås uppåt och andra nedåt finns idag inget klart svar på.

Ett samband mellan de tre ovanstående redskapen finns dock. Ett utslag uppåt med slagrutan motsvarar att pekarna går utåt och pendeln rör sig medurs.

3.4 Högre känslighet

En del personer föds med en mycket högre känslighet för jordstrålning än genomsnittet. Dessa personer behöver inget redskap för att detektera jordstrålningen, utan får kroppsliga effekter när de passerar över t.ex. en vattenåder. Det kan börja sticka i händerna, armarna kan börja darra eller personen kan känna en krampliknade känsla i armar och ben.