Finns det andra jordstrålningsfält än de framkallade av en vattenåder?
Slagrutekunniga personer har genom alla tider fått utslag för andra fält än de framkallade av strömmande vatten.
Efter att systematiskt ha kartlagt dessa fälts riktningar och bredder har man funnit att det i själva verket i huvudsak är två olika slags nät av jordstrålningsfält som ger utslagen. Dessa nät, ofta kallade gitternät, bildar osynliga vertikala "väggar" av jordstrålning, där själva väggen är bredden på linjen. Näten finns runt hela jordklotet. Sidan på rutorna som nätet bildar minskar ju närmare polerna man kommer. Rutorna är alltså som störst vid ekvatorn.
Rutornas form är dock för det mesta inte helt kvadratiska, utan är oftast rombiska.
Misstankar om att det finns flera slags nät finns, men det är de två absolut mest
accepterade som jag tänker ta upp här.
45° roterat i förhållande till vädersträcken, sträcker sig det s.k. curry-nätet.
Bredden på linjerna, alltså de raka fält nätet består av, är ca. 40 cm och nätet
har i Mellansverige en sida på ca. fyra meter. Jordstrålningsnätet är uppkallat efter
dess nutida "upptäckare", den schweiziske läkaren Manfred Curry. Han kartlade
på 1950-talet nätet och har försökt visa på ett samband mellan ohälsa och långvarig
vistelse på nätets korspunkter.
10° positivt i förhållande till huvudväderstrecken och i Mellansverige med en sida
på i genomsnitt 1,5 meter löper hartmann-nätet. Bredden på linjerna är ca. 20 cm.
Lokala variationer av dess förhållande till huvudväderstrecken är vanliga. Namn åt
detta nät har den tyske doktorn Ernst Hartmann givit. Ett annat namn för hartmann-nätet
är global-gitternätet.
Mätningar har visat att lokala variationer är väldigt vanliga, där både "styrkan", d.v.s. bredden på en linje, och formen på näten kan variera. På vissa platser kan currynätet helt dominera medan hartmannätet knappt är detekterbart, och vice versa. Även sidan på rutorna i nätet kan variera lokalt.
Månens position påverkar också linjerna. Vid fullmåne är linjerna som smalast, men
samtidigt mest intensiva. Vid nymåne är de bredare och svagare.
Man brukar tala om att bredden är detsamma som styrkan hos en linje. Detta då man
efter försök med en vanlig vattenslang har kommit fram till att jordstrålningsfältets
bredd ovan slangen är direkt proportionellt mot hur mycket vatten som passerar. Om
vattnet i slangen är stillastående fås inget utslag alls.
För att bestämma nätens läge, behöver man förutom en slagruta även en kompass. Gå sedan i rät vinkel mot linjernas riktning. Varje utslag markeras, och efter ett tag börjar jordstrålningsnätets struktur framträda.
För att mäta bredden på ett jordstrålningsfält, vare sig det är något av ovanstående nät eller en vattenåder, så får man passera fältet från två håll.
Var 4:e meter finns alltså en korspunkt där två currylinjer korsas. Denna korspunkt kallas currykors eller currykryss. Likaså finns korspunkter med 1,5 meters mellanrum där två hartmannlinjer korsas.
Med jämna mellanrum ligger curry- och hartmannkorsen "ovanpå" varandra. Då
bildas ett nytt slags kors vars namn är supercurrykors eller dubbelkors.
4.6 Gitternätens struktur från ovan
