Ett annat slags jordstrålningsfält man kan detektera med en slagruta är fält
framkallade av bergssprickor och krosszoner. Ovan sprickorna finns ett med slagrutan
detekterbart jordstrålningsfält. Fältet brukar följa ena sprickkanten. Intressant är
att alla curry- och hartmannlinjer som skär bergssprickorna ändrar riktning vid
sprickan. Deformationen av curry- och hartmannäten kan vara upp till 50° efter att
linjerna korsat ett bergssprickefält.
Jordstrålningsnäten är som tidigare nämnts inte alls konstanta i form, storlek och orientering. Även bredden på linjerna varierar, vilket sker fyra gånger per dygn. Bredden på linjerna ökar under ca. en timmar med upp till 20 cm, för att sedan under en timme gå tillbaka till ursprungsbredden. Maximal bredd på linjerna fås dagligen kl. 03, 07, 13 och 20. Lägg märke till att pulserna inte återkommer med jämna mellanrum under dygnet. Från dygn till dygn varierar dock inte tidpunkterna för maximal bredd. Dock så varierar under månaden maximal bredd på linjerna. Vid fullmåne blir linjerna bredare om man jämför med samma tidpunkt vid nymåne.
Tidpunkterna sammanfaller helt med tidpunkterna för de s.k. earth-tides, vilket är bergets motsvarighet till tidvatten. Berggrunden påverkas liksom havet av månen och solen, vilket leder till förändrade spänningar i berget. Dessa bergsspänningar har sedan tydligen en direkt inverkan på jordstrålningsnäten.
Ovanstående gäller också för bergssprickorna. Deras bredd utökas dock avsevärt
mycket mera, bredden på ett bergssprickefält kan variera mellan 1 och 200 cm på en
timme.
Hos alla curry- och hartmannlinjer som skär en bergsspricka har man dock funnit en
annorlunda effekt. Dessa linjers bredd uppför sig då omvänt proportionellt mot
bergssprickefältets. När t.ex. bergssprickan vid 13-tiden har nåt sitt maximum, är de
korsande curry- och hartmannlinjerna bara smala streck, för att en timme senare vara
tillbaka till normal bredd.