11. Vad är jordstrålning?

Som tidigare nämnts, talar idag mycket för att jordstrålningen varken är ett magnetiskt, elektriskt eller radioaktivt fenomen. Här följer en kort sammanfattning på vad de mest framstående forskarna inom området anser att det är:

• Värmestrålning från jordens inre som ändras när man passerar exempelvis vattenådror. Gustav Freiherr von Pohl, Tyskland

• Elektrostatiska spänningsskillnader. Dr. Lehmann, Tyskland

• Elektriska fält från elektrokinetiska så kallade strömningsströmmar. R. Reiter, Tyskland, prof. R. Häfeli och ing. W. Schaad, Schweiz

• Jordström, luftelektrisk vertikalström och pulserande likström. Wendler och Wetschky, Tyskland

• Jonisering av radioaktiv strålning, radon. Ing. P. Cody, Frankrike

• Jonisering. Dr. P. Dobler, Tyskland

• Neutronstrålning. Dr. Aschoff, Tyskland

• Termisk neutronstrålning, mikrovågstrålning. R. Endrös och prof. K-E. Lotz, Tyskland

• Fält från spänningar i berggrunden. A. Apostol, Rumänien och N-A. Mörner, Sverige

• Biogravitation. Dr. Alexander Pavlovich Dubrov, Ryssland

11.1 Resonansfrekvenser

Det råder alltså skilda meningar om jordstrålningens härkomst. Vad som allt fler forskare idag är överens om, är att skillnaden mellan olika jordstrålningsfält beror på skillnad i jordstrålningens frekvens.

Att varje grundämne har en unik resonansfrekvens är konstaterat. Alla material har sedan också en unik frekvens, vilken uppkommit genom interferens mellan grundämnena materialet består av.

11.2 Bildar linje

Det intressanta i sammanhanget är att två föremål av samma ämne, alltså också med samma resonansfrekvens, som befinner sig i närheten av varandra, skapar ett jordstrålningsfält emellan sig. Två stora stenar av samma bergart som står uppställda invid varandra bildar en smal jordstrålningslinje emellan sig, vilken alltså går att detektera med en slagruta. Ju större föremålen är, desto starkare linje tycks det bildas emellan dem. Vissa material skapar lättare en stark linje mellan sig än andra. Exempel på sådana är magnetit och bergkristall.

Även så små föremål som ett par sockerbitar bildar en jordstrålningslinje emellan sig, dock knappt detekterbar med en slagruta.

Många menar att den unika resonansfrekvensen i varje objekt skapar ett jordstrålningsfält med en proportionell frekvens runt objektet. Det är alltså inte bara runt människor och djur det finns en aura, utan det finns alltså ett liknande fält även runt föremål.

11.3 Frekvens hos auran

Frekvensen hos människans aura beror på vilken sammansättning av olika ämnen kroppen består av. Man har funnit att ju äldre en människa är, ju högre frekvens har människans aura. Detta förklaras med att man under sin livstid ständigt tar upp metalljoner av olika slag, som interfererar med övriga ämnen i kroppen, och skapar en högre frekvens på auran.

Auran runt ett föremål är normalt lika bred åt alla håll, men om föremålet alltså kommer i närheten av ett annat föremål av samma material, så bildar auran, likt en magnet, ett fält emellan de två föremålen.

11.4 Frekvensbestämning

Som tidigare nämnt finns flera metoder för bestämning av frekvensen hos ett objekt. Experiment som bl.a. docent Nils-Axel Mörner gjort, visar att man på ett ganska enkelt sätt kan bestämma denna. Det har visat sig att om man med en vanlig tongenerator genererar olika toner, d.v.s. olika frekvenser, och samtidigt låter en person detektera ett jordstrålningsfält så försvinner fältet vid en viss frekvens. Istället skapas en linje från ursprungsläget för fältet till högtalaren i tongeneratorn! Varje slags jordstrålningsfält har sin bestämda frekvens då det uppträder på detta vis. En vattenåder går t.ex. inte att detektera om den utsätts för frekvensen 440 Hz. Andra fält och dess frekvenser är t.ex. Currylinjen med 202 Hz och Hartmannlinjen med 142 Hz. Om dessa frekvenser är fältens verkliga frekvenser eller bara proportionalitetskonstant till den verkliga frekvensen, finns ännu inget svar på.

11.5 Skilda system

Arne Groth, en annan framstående forskare inom området, har ett liknande system för frekvensbestämning. Tyvärr har de båda inte kommit fram till samma resultat i sina undersökningar. Frekvenserna från Mörners och Groths experiment tycks dock vara proportionella med varandra, då Groths frekvenser är i det närmaste exakt de dubbla mot Mörners mätningar.

Enligt Groth, som också utarbetat en formel för frekvenserna, finns även ett antal andra slags fält än de jag behandlat här.

Det finns ett matematiskt samband mellan de olika frekvenserna. Intervallerna regleras av faktorn 1,2. I diagrammet till höger är x värdet på exponenten till talet 1,2.

Det lär även finnas positiva zoner, liknande pelaren, med frekvensen x=4 och x=12, och lokalt negativa zoner med frekvensen x=16 och x=20.

11.6 Ökar med åldern

Frekvensen på människans aura varierar som sagt med mängden ackumulerade föroreningar i kroppen. Frekvenser från 84 till 92 Hz har uppmätts, där 84 Hz var hos ett spädbarn och 92 Hz hos en gammal människa.