16. Egna ord

Så var det då slutligen dags för refrängen. Ljuset i slutet av tunneln börjar skina allt klarare och sprider just nu sitt ljus över mitt tangentbord vars tangenter börjar få utmattningsskador efter att ha få tagit emot de drygt 41 000 knapptryckningar som detta arbete består av. Arbetet har också vuxit sig bra mycket större än vad jag från början räknat med. Enbart redigeringstiden för denna fil ligger nu på 2300 minuter vilket bara det överstiger de 30 klocktimmar specialarbetet ska bestå av.

Men det har inte varit bortkastad tid, utan istället har det utvecklat sig till att bli mer och mer intressant ju mer jag satt mig in i ämnet.

Några revolutionerande slutsatser, förutom att slagrutan fungerar, tycker jag inte jag kan dra. Att det finns mycket kvar att utforska här i världen är väl den största lärdomen jag fått under arbetets gång. När jag i maj -96 inledde det hela visst jag inte mycket mer om en slagruta än vad den påstås kunna användas till och hur den ser ut. Idag vet jag att den fungerar och även en hel del om hur. Men ju mer man försöker lära sig om detta ämne, ju mer upptäcker man att det finns att lära. Men som jag nämnde i inledningen, så bör man inte blint tro på allt man läser, vilket också medför att det är svårt att dra några konkreta slutsatser nu vid arbetets slut.

"Enbart det du personligen erfarit kan kallas för kunskap - allt annat är bara information" - Albert Einstein

Jag har under året lärt mig mycket mer om slagrutan än vad som ingår i detta arbete, framför allt då om teorier om varför slagrutan slår och teorier bakom psi-spåret. Dessa kunskaper passar dock bättre i ett specialarbete om ren parapsykologi, dessutom består mycket av obekräftade teorier. Jag har här i varje fall behandlat områdena geologi, geofysik, arkeologi, biologi, genetik, medicin, folkhälsa och psykologi. För den som är intresserad av att ytterligare fördjupa sig kan jag rekommendera de flesta av böckerna jag läst (se källförteckningen).

Jag har förutom alla teoretiska kunskaper även lärt mig att själv gå med slagruta, vilket jag antagligen annars aldrig hade haft möjlighet att göra. Jag har också fått kontakt med i stort sett alla ledande svenska forskare inom området.

Inom de närmaste åren tror jag att ämnet jordstrålning kommer att bli allt mer accepterat. Flera slagrutekurser anordnas redan idag regelbundet runt om i landet och intresset bland befolkningen växer. Men än så länge beviljas inte anslag för forskning inom området, då det ännu inte klassas som vetenskap i forskarkretsar. Utvecklingen går trots allt framåt, om än långsamt, mycket tack vare alla människor som sysslar med detta på sin fritid.

Flera föreningar med syfte att sprida information om jordstrålning m.m. finns, störst är Svenska Slagruteförbundet, SSF.

Jag avslutar med ett i sammanhanget passande citat:

The truth is out there, but does anybody care?

 


Robert Carlesten, Te3 Vasagymnasiet, Läsåret 1996-97

Copyright © 1996-99 by Robert Carlesten, All Rights Reserved.
robert@carlesten.com